Förra inlägget är förvirrande och ska vara förvirrande. Det är förvirrande för att tankarna som det kom ur är givna av frågan "varför ska man studera?". Snart landande jag i frågan "vad finns det för syfte att studera vid en skola i Sverige i dagens samhälle?"
Jag själv läser vid ett universitet. Ganska märkligt att ställa frågan jag just gjorde då kanske? Jag känner snarare att jag inte hade kunnat ställa frågan om jag inte hade studerat vid ett universitet, gått hela skolvägen så att säga. Tillåt mig att förklara varför:
Under hela sin studietid, såväl i grundskolan som vid ett gymnasium, så studerar man i regel för något. Mot ett mål. Hade jag som mål att läsa den utbildning jag läser just nu under min tid i skolan? Nej. Under grundskolan var jag under uppfattningen att jag aldrig skulle klara av studier vid ett universitet. Då kändes det som en avlägsen dröm reserverad för de som var bättre än mig och som gjorde det som krävdes enligt lärare och kursplanen (jag visste inte vad en kursplan var då, än mindre att det fanns och finns flera enbart i grundskolan).
Varför kände jag så? Jag är inte helt säker, kanske på grund av att jag inte hade den studiemotivation som verkade behövas, eller därför att undervisningen var av varierande kvalitet. Jag tror dock att det var på grund av något vars problem inte kan tillskrivas personer eller intressen, utan snarare som en konsekvens av skolan själv. Jag fattade inte vad skulle lära det som jag blev presenterad.
Inte allt jag blev presenterad. Självklart hade jag precis som andra intressen som gjorde att man tog till sig saker, en hel del faktiskt. Men lärde jag mig göra den där smörkniven, lärde jag mig sjöarna? Vänern, Vättern Mälaren, Hjälmaren... Lärde jag mig årtalen för de svenska kungarna och lärde jag mig ordklasserna? Säger nej på sista frågan med är fräck nog att skriva texter för sedan publicera dem. Galet.
I övrigt tror jag att jag kan mer på respektive område än vad jag kan dra mig till minnes just nu. Kommer säkert tillbaka sen när jag skrivit klart. Nästa fråga blir ju så klart, vad är det bra för? Men jag är kunskapsoptimist, jag tror på att själva akten att just lära sig något är tillräckligt för att ge det en mening. Att lära ökar förmågan att just lära - och förståelse ökar detta. Men vad är egentligen att lära sig något?
Samtidigt som jag lärde mig några saker i skolan vill jag påstå att jag lärde mig ett helt nytt fält helt på egen hand. Datorer. Ett utmärkt exempel som jag förmodligen kommer kasta med flertalet gånger eftersom att det är så utomordentligt bra för att ge som exempel. Dessa maskiner var så nya när jag var liten att jag utan några större ansträngning snart hade lärt mig mer än de flesta lärare på skolan. De förkroppsligar/konkretiserar även själva idén om det nya samhället, med internet, IT-Sverige och allt som hör till. Inga kursböcker, inga lektioner. Bara spel, hemsidor och sedermera Youtube som snart undervisade mig i allt från att skapa enklare spel till mer avancerade saker som Photoshop.
Denna lek är jag fortfarande glad för, jag är fullständigt självlärd i bildbehandlingsprogrammet jag precis nämnde, och förståelsen för detta har gjort att jag lärt mig hantera ytterligare 5 programvaror väl (hastigt hopräknat). Men att lära sig dessa saker gjorde att jag senare förstått något.
Det bästa med att lära sig något av detta var inte att studera det i detalj från första början. Att inse hur komplicerade saker jag hade att göra med (exempelvis Photoshop). Det var snarare att lära sig några enklare handgrepp och sedan testa dem. Sakta men säkert inse vilken förmåga man hade, inse vilka möjligheter som låg framför. Jag vill inte veta hur många filer jag skapade i Photoshop innan jag fyllde 20, men det måste vara 100-tals, om inte 1000-tals.
Så vad har detta med skolan att göra? Jo, frågan om vad man behöver veta? För behöver jag kunna något om det jag nyss nämnde? Om bildbehandling och om datorer? Jag kan säga redan nu att jag läser en samhällsvetenskaplig utbildning vid universitetet, som i utbildningshänseende inte direkt ger mig någon fördel. Men jag tror fortfarande att kunskaperna jag har, inte i detalj utan mer generellt, är otroligt värdefulla för mig oavsett vad jag gör. För vad jag kan om exempelvis Photoshop har givit mig så mycket mer än bara en förståelse för ett program. Jag har uttryckt mig i i färger och former, börjat studera konst så att jag kunde veta bättre hur jag själv skulle göra.
Jag är helt övertygad om att det är datorernas förtjänst att jag tog mig in på ett gymnasium som ställde krav. Skolan gav betygen som formellt fordrades, men datorerna gav mig något så mycket mer värdefullt. De gav mig kreativitet och inspiration. Två ord som aldrig eller mycket sällan förekommer i svensk skolundervisning. Jag lärde mig inget konkret genom mina stunder med datorn inför min kommande undervisning på gymnasiet, men utan min tid med dessa maskiner skulle jag nog aldrig tagit mig in på gymnasiet För när jag började drömma om att skapa fantasiska målningar i Photoshop började en annan dröm tona upp sig, en dröm om det där omöjliga målet. En dröm om en högre utbildning.
Universitetet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar